Emma Thylander Karlberg

Jag steg uppför med skjutna vingar, genom glass-slott i aprilskyar. Och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln. Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en. Och allt jag borde ha gjort, men moln kom ivägen. Jag har sett på moln från båda sidor nu, från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner. Och nu minns jag - har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.

Kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheter dagen om. Och om du behöver den finns aldrig gryningen, har sett hur kärlek vunnit. Försvunnit och förlorat, och du lämnar de skrattande när du gått. Och om du brydde dig säg inte till mig "ge inte bort dig själv". Jag har sett kärlek från båda sidor nu, från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner. Och nu minns jag - jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig, och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen. Och du eller jag? Vem är konstigast? Är det bara jag som förändrats? Ja nått är borta men nått hittas, varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu, från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner. Och nu minns jag - jag förstår inte livet, inte det minsta.

Har sett allt från båda sidor nu, från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner.