Emma Thylander Karlberg

Jag tror jag skulle kunna skriva en bok om vad jag vill, vad jag känner och vad jag tycker - men samtidigt är jag alldeless för inåtvecklad för att ens kunna läsa av mig själv tillräckligt. Men jag känner mig själv tillräckligt mycket för att säga att jag lider igenom mitt liv. Jag bor i en familj som inte sprider annat än ilska & hat. Min mamma, min lillebror och min lillasyster gör livet pisst i den här miljön som vi skapar tillsammans. Det enda skälet till att jag inte flyttar till pappa - där jag mår så himla mycket bättre - är Tsatsiki. Jag kan inte ta med en liten katt till ett hem där vi har två stora hundar, varav iallafall en av dem inte ger en bra tillvaro för honom - Atilla. Men samtidigt kanske jag inte kommer ha möjlighet att ha kvar honom så mycket längre till om jag fortsätter på det spår jag är nu. Och det krossar mitt hjärta. Jag älskar honom så djupt och jag klarar mig inte utan honom. Jag var nära på att ge upp livet innan jag fick honom. Han gav mig viljan att leva igen och jag vill ha den kvar. Nått att leva för. Nått att kämpa för. Men jag kan inte fortsätta där jag är nu, för jag måste kämpa för mig själv också - kämpa för nått jag vill.

Allt skulle vara så mycket lättare om jag hoppade av skolan, skaffa ett jobb och flyttade iväg - långt bort härifrån - med Tsatsiki. Om jag fick leva mitt egna liv, själv på mina villkor och ta mina egna beslut och lära av mig själv och mina misstag.

Någon långt bort från Stockholm som har plats för mig och min kisse hemma?