Emma Thylander Karlberg

Fredagen började med att jag var barnvakt åt min lillasyster Hannah. Sen åkte jag in till stan och köpte leggins innan jag åkte hem igen och duschade och fixade mig innan jag skulle tillbaka till stan för att möta Jimmy. Redan långt innan de var dags för Tsatsiki att åka hade han bäddat ner sig själv i buren.

Nu är vi hemma och Tsatsiki är helt slut, haha. Han har däckat.

Klockan 08.30 imorse tog jag Tsatsiki på en prommenad till djursjukhuset. Vi kom lite tidigare än planerat, men de gjorde inte så mycket. Satt och kollade på nyheterna med Tsatsiki i knät. Det är roligt att han är så lugn. Tror nog att det beror mycket på att jag håller honom i famnen istället för att ha honom i en bur. Iallafall så satt vi där ett tag innan de kom in en kille med en pitbull/staff tik. Jag hörde att han sa att den hette Nikita. "Ser ut som Nova nästan" tänkte jag och skulle precis vända bort blicken när jag ser att han är påväg med hunden in i väntrummet där jag sitter, som endast är till för katter egentligen. "Kan han inte läsa?" tänkte jag och hann inte titta bort innan han börja prata med mig. "Fräste katten?" sa han. Vad jag hört hade han inte gjort det. Han gillar ju hundar, bara dem inte äter honom. Sen frågade han vad som hänt med Tsatsiki och berättade att en hund helt plötsligt slängt sig på Nikita och bitit hål i hennes bröst. Såg inte speciellt mysigt ut ;o Sen gick han iväg med veterinären innan Tsatsikis veterinär kom och hämta in oss. Till en början var han lite orolig. I måndags tog han tempen där och de gillar han inte alls. Men han slapp idag så han blev nästan genast lugn och överdrivet nyfiken istället på allt i rummet som han sprang runt och lukta och smaka på. Veterinären tyckte han var riktigt rolig. Han fick medicin som ska återställa bakterierna i hans tarm. Så nu får vi se om han blir bättre. Fortsätter hans nysningar måste vi gå dit och ta lite tester för att se om han bär på ett virus. För innan vi vet att han är helt frisk kan vi inte vaccinera honom. Men kastreras ska han snart. Den 5 december blir han 6 månader och helt redo för kastrering. Allt kommer ordna sig tillslut. Han är värd att kämpa för :)

Jag tänkte att jag också skulle anta den här "utmaningen" där man ska berätta 7 onödiga saker om sig själv. Haha det kanske kan vara ganska kul (;

1. Jag hatar färgen vit. Det är en så oskuldsfull färg. Det kan vara snyggt på vissa plagg, som t.ex linnen i tunna material. Men det funkar inte på t.ex underkläder & bilar etc. Jag spyr av nästan bara tanken.
2. Jag äcklas av fötter. Äckliga fötter asså. Finns det något fint med fötter?
3. Jag har en fobi för lök. Smaken - blä. Konsistensen - bläbläblä.
4. Det finns inte ett enda foto på mig från när jag var liten där jag inte ler. Konstig ändå att man jämt var så glad när man var liten. Hakuna matata.
5. Jag har aldrig varit kär. Aldrig. Lite förälskad, men aldrig kär. Jag vill vara kär!
6. Jag gav upp skolan för ca 3 år sen. Har inte kämpat av vilja en enda sekund efter det. Hela min skolgång är fucked up. Slappade i skolan i 1 ½ år innan jag hoppade ner från 9an till 8an igen. Har inte gjort en läxa sen jag gick i 5an. Fick godkänt i flera ämnen fastän jag skulle haft ig, när jag gick ut 9an. Nu har jag knappt arbetat ett piss i ettan i gymnasiet vilket betyder att jag ligger ännu flera månader efter. Jag ska snart söka efter praktisk utbildning.
7. Jag har en förkärlek till Skövde. Jag vill bo i Skövde med alla söta. Fuck Sthlm!

Ja det var en liten del av alla miljoner saker om mig :) Skulle kunna berätta så mycket mer.

Just nu flyger så många tankar genom mitt huvud. Så många bra tankar. Så många jobbiga tankar. Så många omöjliga tankar. Så många viktiga tankar. Men jag har inte lust att dela med mig av mig själv till personer som jag vet läser min blogg, som jag ogillar grovt. Speciellt en person, som tar andras tankar och gör till vad hon kallar "sina egna". En sån oerhört patetisk människa, som jag nu för tiden faktist hatar. Kärleken har blivit till ren hat, för du har ingenting som man kan älska. Du är inte sann. Du kommer med din smuts som du kastar över mina vänner när dem är sårbara. Du njuter. Skadar du henne kan du svälja den rostiga spaden du gräver din djupa grav med. Parasit - det är vad du är.

För första gången på år så längtar jag faktiskt till julstämningen! Tomtegröt, lussebullar, mandariner/klementiner/satsumas (kalla dem vad ni vill haha) & pepparkakor framförallt. Det är något som iallafall alltid har symboliserat jul för mig, och det är så himla mysigt. Även julgranar och tända ljus, men det känns aldrig lika viktigt.

Sen kankse de flesta tycker jag är knäpp när jag säger att dagen efter julafton är bättre än julafton, men de tycker jag. Varje år, den 25 december, har vi det jättemysigt med hela släkten hemma hos min morfar. Och trotts att vi alla knappt får plats där inne tillsammans samtidigt så är det alltid hur kul som helst. Det är jättekul att se alla kusiner, hur dem växer, och trotts att 90% av mina kusiner är pain in the ass så .. överlever man.

Känns som förra julen var igår. Haha.

Den här dagen är seg, tråkig och deprimerande. Dessutom är mår Mercedes inte bra, och det är jobbigt att inte kunna vara där för henne och stötta henne, mer än på avstånd. Jag har inte varit hemma på hela helgen. Fredagen spenderade jag med Isak innan jag åkte hem till pappa och var med Linn tills idag när jag åkte hem. Har varit glad hela helgen men så fort jag kom innanför dörren här hemma kom allt negativt tillbaka. Riktigt typiskt.

Tsatsiki har blivit jättedålig i magen på senaste tiden, så nu har jag bestämt att han ska gå på ris & torsk diet ett tag. Hoppas verkligen att det kommer hjälpa nu. Han äter ju vad som helst iallafall så det här borde gå bra! :) Går de inte över ringer jag veterinären.