Emma Thylander Karlberg

Det finns en liten treårig kille som heter Joakim. Han är väldigt speciell. Det är förstås inte så enkelt att förklara hur han är, men jag ska iallafall försöka.

Tänk dig en liten grabb som hunnit bli en bra bit över en meter lång, bred om ryggen och med rumpa som en liten knubbig tjej. Nej, han är inte tjock utan bara grovt bygd. Med två stora blå ögon, som tittar fram bakom långa ögonfransar, och blont rufsigt hår och ser "trumpen" ut för det mesta. Om han inte sjunger vill säga, för det gör han väldigt ofta. Han sjunger gärna högt, solo och vill att alla ska lyssna. Vad han sjunger får man oftast lista ut på melodin, för hans ord kan man inte alltid förstå, han pratar så otydligt. Konsonanter byts ut och vissa bokstäver hoppar han över lite då och då.

Denne lille gosse kan man inte undgå att se. Han gör allt för att synas. Om han inte står på en bänk eller ett bord utomhus och sjunger högt och ljudligt så har han ont i benet eller har sönder någonting. Helt plötsligt så är en sida ur en bok i tusen bitar.

Joakim är känslig och go och man får ofta pussar och kramar. Han är extra go mot farmor som är hans favorit. När han sitter och pratar i telefonen med henne säger han;
- "Ja ällar dej."
och
- "puss & kam."

Eftersom Joakim hela tiden vill ha uppmärksamhet, kan man tycka att han är ganska gnällig emellanåt. När han inte orkar gå säger han att han är så liten men vid läggdags så är han helt plötsligt stor. När vi äter middag och han inte vill äta  och Rille (som är en välbygd kille) säger;
- Ät nu, så du blir stor och stark som jag, killen.
Svarar han med bestämd röst;
- Nä, jag vill inte bli stor jag vill vara liten hela tiden.
Då är det svårt att hålla sig för skratt.

Joakim är väldigt intresserad av djur från minsta lilla spindel till den största blåval. Han tittar ofta i djurböcker och kan benämna väldigt många djur och dess olika arter. De flesta smådjur han ser ute ska han spara i en burk för att leka med dem. Sedan blir han så ledsen när myran eller spindeln plötsligt slutar röra på sig mellan hans fingrar. Då får man försöka förklara att de dör när han håller så hårt. Som tur är så finns det leksaksdjur som ser riktiga ut. Joakim leker med t ex krokodiler, ormar, fladdermöss och tigrar varenda dag. Utan dessa skulle han vara olycklig.

När det är någonting Joakim funderar på eller fått för sig kommer hans envisa sida fram. Det är inte för intet han är född i Oxens tecken. Ta t ex när han tänkte mycket på hajar i våras. Då frågade han om det fanns hajar i varenda sjö han såg. Det var ju bara det att det var samma sjö varje gång fast den dök upp lite då och då under bilfärden. Det slutade nästan med att han frågade om det fanns hajar i vattenpölar. En gång när vi var på Ikea fick ungen för sig att han skulle åka till Gröna Lund. Vad han fick det ifrån vet jag inte för där hade han aldrig varit förut. Diskussionen slutade med att jag fick säga att vi skulle åka dit en annan dag bara för att få tyst på ungen. Man skulle kunna tro att han skriker när han inte får som han vill men det gör han inte, han tjafsar bara envist emot.

Klumpig är en egenskap som också passa bra in på Joakim. Han snubblar på sina egna fötter ibland när han springer och kan gå in i föremål som står "i vägen". En gång fick han för sig att hoppa över en buske som var hälften så hög som han själv. Det resulterade i att han helt plötsligt låg helt plakat på mage på marken med busken under sig. Då tittade han upp med förvånad blick. Det är ju så typiskt Joakim.

Joakim ser ofta till att man får sig ett gott skratt och han fyller mitt liv med mycket glädje. Jag älskar honom!

Skriven av min mamma, Susanne, för 12 år sedan.